Debatt: Polisen måste prioritera utredningar av välfärdsbrottslighet

Det är avgörande för samhällets tillit till välfärdssystemen att misstänkt brottslighet utreds och åtal kan väckas. Men i många fall leder polisanmälningarna inte till utredning. Menar regeringen allvar med krafttag mot brottsligheten behövs en förändring, med ett tydligt uppdrag till polismyndigheten.

Välfärdsbrottslighet utgör ett hot mot demokratin. Flera undersökningar visar att denna typ av brottslighet ökar i omfattning och att den drabbar såväl kommuner och regioner som fristående aktörer och statliga myndigheter.

Stöld från skattebetalarna
Välfärdsbrottsligheten är systemhotande ur flera aspekter. Offentliga resurser försvinner till personer och verksamheter som inte har rätt till dessa medel. Det innebär stöld från skattebetalarna och från de enskilda individer som inte får den vård eller omsorg de har rätt till. Alla som verkar i brottsutsatta branscher påverkas också. Långsiktigt urholkar välfärdsbrottsligheten tilliten till såväl rättsväsendet som välfärdssystemen. Den nationella politiken har varit alltför saktfärdig, trots att det från flera håll lyfts konkreta förslag under många års tid.

Välfärdsbrottslighet outforskat område
Vi välfärdsaktörer är helt inställda på att göra vad vi kan för att komma till rätta med problemen. Olika kommuner, regioner, vårdföretag, assistansanordnare och idéburna organisationer har kommit olika långt i arbetet. Det finns ett fortsatt behov av att öka kunskap och kännedom om problembild och arbetsmetoder. På många håll i landet är välfärdsbrottslighet inom hälso- och sjukvården fortfarande ett relativt outforskat område. Här finns dock lärdomar och erfarenhet hos till exempel Region Stockholm och Västragötalandsregionen som arbetat systematiskt med att förebygga och motverka välfärdsbrottslighet under många år. Men det behövs krafttag, både i form av kunskapsinhämtning och reformarbete.

Polisen måste bli bättre på att utreda välfärdsbrott
Informationsutbyte mellan och inom myndigheter är avgörande, liksom att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, kan bedriva ett effektivt tillsyns- och tillståndsarbete. Vidare behövs en lagstiftning som ger kommuner och regioner rätt verktyg och förutsättningar att kontrollera att inte oseriösa aktörer tar sig in i välfärden. Behovet av lättnader i regelverk och sekretesslagstiftning har vi lyft till regeringen vid flera tillfällen. Vi får signaler om att flera av förslagen våra respektive organisationer har lyft nu ses över. Det är utmärkt. Men polismyndighetens arbete med att utreda så att brottslingar kan åtalas och bli fällda är en avgörande del som idag brister.

Uppmaning: Ge polisen uppdrag att prioritera välfärdsbrottslighet
Vi som vet hur välfärdssystemen fungerar och kan våra verksamheter ser en rad konkreta åtgärder som skulle täppa till kryphål och höja trösklar mot brottslighet. Men att hålla den systemhotande organiserade brottsligheten borta från välfärden är primärt politikens och de rättsvårdande myndigheternas ansvar. Därför skickar vi nu en tydlig uppmaning till regeringen:

• Ge polismyndigheten uppdrag och förutsättningar att prioritera utredningar av välfärdsbrottslighet.

Det är avgörande för samhällets tillit till välfärdssystemet att misstänkt brottslighet utreds och att åtal kan väckas. Att ärenden inte utreds trots omfattande underlag och bevisning är slöseri med skattebetalarnas pengar. Det går också emot regeringens ambition om krafttag mot brottslighet.

Fällande domar gällande välfärdsbrott behövs

Det behövs fällande domar för att skicka en tydlig signal både till dem som begår brott och till övriga samhället att det råder nolltolerans mot missbruk av vårt välfärdssystem. När polisanmälningar läggs ner utan utredning skickas motsatt signal. Regeringen måste säkra att polisen har rätt förutsättningar och ett tydligt uppdrag för att kunna göra det jobb som krävs.

Per Nordenstam, vd, Sobona

Palle Lundberg, vd Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)

Antje Dedering, förbundsdirektör Vårdförbundet

Petter Skogar, vd Fremia