Självskattning och kartläggning

Kartläggning är en naturlig startpunkt som ofta behövs inför någon form av beslut eller vägval vid exempelvis:

• Rekrytering
• Introduktion till nya arbetsuppgifter
• Utvecklingssamtal
• Utbildning
• Lärande på arbetsplatsen
• Studie- och yrkesvägledning
• Omställning.

En kartläggning börjar ofta med en inledande del. Detta kan vara en kartläggningsintervju med en vägledare.

Intervjun ger en generell bild av individens kompetenser. Vidare ger intervjun en möjlighet att gå vidare till en fördjupad kartläggning som oftast genomförs med en yrkeskunnig individ eller en yrkesbedömare.

Resultatet av en första kartläggning är ofta en meritlista och/eller självskattning som är kopplat mot ett yrke.

Kartläggning kan innefatta översiktlig kartläggning och fördjupad kartläggning, ofta med inslag av självskattningar. I kartläggningsprocessen kan viss bedömning ingå.

Översiktlig kartläggning ska beskriva övergripande vad en individ kan. Det handlar oftast om ett insamlande av betyg, dokument, upprättande av meritförteckning och beskrivning av andra typer av erfarenheter.

En översiktlig kartläggning är med andra ord bred i sin ansats.

Fördjupad kartläggning ska beskriva om en individ kan någonting. Kartläggningen ska vara utforskande och inriktad mot ett specifikt yrkes- eller kompetensområde.

Fördjupad kartläggning kan ske på olika sätt, beroende på vilken kompetensstandard som ska användas eller i vilken verksamhet individen befinner sig i.

Oftast ingår både teoretiska frågor, samtal och praktiska moment. Olika kartläggningsformulär, digitala verktyg och checklistor för observation kan användas.

Resultatet av en fördjupad kartläggning kan tydliggöras i ett kartläggningsutlåtande. Detta används som en del i upplägg och planering för validering.

Vid avslutad validering får individen ett kompetensintyg eller yrkesbevis som beskriver de validerade kunskaperna.

Självskattning skapar en bild av vad en individ anser om sin kompetens inom ett specifikt område. Det gör individen medveten om vad det är som faktiskt krävs inom ett yrke, när hen går vidare mot en bedömningsprocess.

Självskattning kan ingå i både den översiktliga och fördjupade kartläggningen, beroende på situation och vad som kompletterar självskattningen.

Resultatet av självskattningen kan sammanställas på både individ- och gruppnivå.

Vidare kan självskattning användas vid:

• Introduktion – för att få en bild av individens kunnande inom yrkesområdet. Det kan också vara bra för att se vad individen själv upplever att hen behöver få mer kunskap om.
• Kompetensplanering – för att få en bild av hela arbetsgruppens gemensamma kunnande och var det finns brister inom olika områden. Detta kan göras en gång om året, vartannat år eller varje halvår. Verksamhetens behov och möjligheter styr detta.
• Omställning – för att se vad en medarbetare kan som ska utvecklas mot nya eller fler arbetsuppgifter.
• Rekrytering - för att få en bild av individens kunnande inom yrkesområdet.
• Validering – för att få veta var det finns större kunskapsluckor eller vad individen redan upplever att hen kan.

Individer kan både underskatta och överskatta sitt eget kunnande, och detta är helt normalt. Därför är det viktigt med en muntlig introduktion till självskattningen, då du förklarar syftet och är tydlig med att det inte är ett test eller ett prov.

Det är viktigt att individen får en muntlig uppföljning kring sin självskattning. Med andra ord får individen en möjlighet att prata om resultatet samt att fördjupa förståelsen och tankarna kring sin självskattning.

Det är viktigt att ha med sig att en självskattning bara visar hur individen upplever sitt kunnande just då. Detta kan påverkas av mående eller om hen precis utfört en viss arbetsuppgift.

Om individen gör självskattning vid ett annat tillfälle kan resultatet vara annorlunda jämfört mot första gången. På så vis kan en progression visas och att individen har utvecklats mellan de olika tillfällena för självskattning.