Debatt: Förenkla inte frågan till enbart driftsform

Varje driftsform, oavsett om det är privat, kommunal förvaltning eller kommunalt bolag, har sina styrkor och svagheter. Ibland är offentlig ägande inte ett alternativ – utan en förutsättning för att hela samhället ska fungera, skriver Per Nordenstam, vd, Sobona, kommunala företagens arbetsgivarorganisation Sara Catoni, chefsjurist, SKR i en replik till TechSverige i Dagens Industri.

Finns det någon kommun som inte vill ha ett starkt, lokalt näringsliv? Att erbjuda kommuninvånarna god service och skapa samhällsnytta går sällan i strid med ett starkt lokalt näringsliv, snarare tvärtom. Vilket just frågan om fiber och stadsnät enkelt kan illustrera.

Både OECD och Post- och telestyrelsen pekar på att de kommunala bredbandsnäten stärker konkurrensen. Ett kommunalt ägande säkerställer rimliga priser och operatörsneutral infrastruktur vilket gör att mindre internetleverantörer och mobiloperatörer kan hyra tillgång till kommunernas fiber. På så vis kan de ta upp konkurrensen med de stora telekomjättarna. Det kan jämföras med när de stora telekomjättarna äger bredbandsnätet och höga priser håller konkurrensen borta. Små aktörer vittnar om hur viktigt det är att de kommunala stadsnäten ger dem möjlighet att konkurrera med de stora privata aktörerna.

Frågan går alltså inte att förenkla till offentligt kontra privat. Vår uppfattning är snarare att kommunala aktörer är mer lokalt rotade och lokala entreprenörer används i större utsträckning än de stora nationella spelarna. Kanske bör frågan Techsverige ställer – privat eller offentlig – snarare ändras till nationell vs. lokal eller stor vs. liten.

Bristande lönsamhet kombinerat med stor samhällsnytta är ofta anledningen till att det offentliga tar ett steg framåt. Varje driftsform, oavsett om det är privat, kommunal förvaltning eller kommunalt bolag, har sina styrkor och svagheter. Men det finns vissa verksamheter där det finns en poäng med att det just är en offentlig ägare.

I början av elbilens genombrott var laddinfrastrukturen inte tillräckligt utbyggd och dessutom olönsam. Genom att många kommunala energibolag klev fram och investerade, kunde vi enklare, och snabbare ställa om. När sedan tekniken och efterfrågan tog fart kunde det offentligt ägda ta ett steg tillbaka.

Samma gäller robust bredbandsinfrastruktur. Redundans och robusthet kostar, men är nödvändig – särskilt i kristider. Och när det kommer till samhällskritisk infrastruktur är det inget vi vill ska ligga i händerna på exempelvis riskkapitalbolag i odemokratiska länder eller privata aktörer som kan frestas att hitta billigare genvägar. Bredbandsnäten är samhällskritiska funktioner för att i fred eller krig se till att vårt digitala och uppkopplade samhälle fungerar. En stor del av landets stadsnät har på bara något år byggt upp beredskapslager för att kunna hantera skador på bredbandsinfrastrukturen. Det gynnar inte bara kommunen, utan även privata operatörer som hyr in sig.

Vi välkomnar en diskussion om driftsformer. En ökad vaksamhet kring vad som ska skötas av det privata och vad som hanteras av det offentliga är bra. Frågan riskerar att glömmas bort i det dagliga arbetet. Fler kommuner behöver sätta det högre upp på agendan och diskutera vilken driftsform som ska användas till vad, och se över om förutsättningarna har förändrats. Kanske är det läge att ta ett steg tillbaka? Kanske går det att dela upp delar av verksamheten som kan skötas av det privata näringslivet?

Men utredningens förslag i betänkandet ”Förbättrad konkurrens i offentlig och privat verksamhet” riskerar att hålla tillbaka nödvändiga, samhällsnyttiga investeringar, och riskerar att ställa till mer skada än nytta. Ibland är offentlig ägande inte ett alternativ – utan en förutsättning för att hela samhället ska fungera.

Per Nordenstam, vd, Sobona, kommunala företagens arbetsgivarorganisation
Sara Catoni, chefsjurist, SKR