Debatt - Substanslös kritik mot kommunala bolag

De största vinsterna med att driva kommunala bolag är inte lägre skatt eller ett bättre näringslivs­klimat utan snarare en långsiktigt hållbar leverans av samhälls­nyttiga tjänster. Det skriver Per Nordenstam, Sobona, i en replik.

Kommunala bolag är hybrider där både affärsmässighet och samhällsnytta möts. Att antalet kommunala bolag har ökat konstant de senaste 150 åren är en indikation på att det är ett sätt att organisera kommunal verksamhet som står sig stark över tid. Samtidigt är kritisk granskning grunden för utveckling och förbättring, men Bergs och Erlingssons rapport och debattartikel är allt för tesdriven och substanslös för att på riktigt kunna bidra till en framåtsyftande debatt.

Först och främst väcks kritik mot att politiska intressen samsas med affärsmässiga intressen i kommunala bolag, och att det skapar otydlighet. Inledningsvis vill vi poängtera hur angeläget det är att varje kommun tar ansvar för att det finns tydliga roller och god styrning. Vi arbetar därför nu med att ta fram en rapport om ägarstyrning av kommunala bolag. Men det är just den politiska representationen som skapar en unik styrka hos de kommunala bolagen, som då blir samhällsnyttiga hybrider mellan offentlig förvaltning och privat näringsliv. Genom att politikerna företräder medborgarnas intressen ser de ofta bortom kvartalsrapporter. Samtidigt är den operativa verksamheten affärsmässig. Affärsmässigheten skapar exempelvisen ekonomisk vinst som går tillbaka till kommunen och bidrar till kommunens satsningar på exempelvis sjukvård och skola. Detta lägger grunden för de kommunala bolagens styrka - den affärsmässiga samhällsnyttan.

Därutöver är frågan om huruvida kommunala bolag konkurrerar ut det privata näringslivet mycket mer mångfacetterad än vad Berg och Erlingsson anspelar. Kommunala bolag ska användas där de gör nytta och kommuner ska naturligtvis undvika att konkurrera ut det lokala näringslivet. Dock fungerar ofta kommunala bolag som en motor för det lokala och regionala näringslivet. Tack vare organisationsformen och möjligheten att agera långsiktigt kan kommunala bolag exempelvis stötta innovation och även ta vissa risker som det privata näringslivet undviker. Exempelvis samskapar Umeå kommun, sju privata byggaktörer samt de kommunala bolagen Umeå Energi, Upab och Vakin ett bostadsprojekt. De kommunala bolagen Göteborgs Energi, Göteborgs Hamn och Renova ingår i ett projekt tillsammans med Preem och St1 kring koldioxidinlagring och det kommunala bolaget Södertälje Återvinning samarbetar med flera privata aktörer kring framtagandet av betong med låga koldioxidutsläpp. Listan kan göras lång.

Förutom rena felaktigheter (såsom att Sverige är ett av de länder i Europa som gått längst i bolagiseringen av kommunal verksamhet) finns det även flera delar av Bergs och Erlingssons kritik som faller på sin egen orimlighet. De menar att kommunala bolag inte är en framgångsrik organisationsform då det inte finns lägre skattesatser, mer nöjda invånare eller bättre företagsklimat i kommuner med många kommunala bolag. Att på detta sätt försöka driva sina teser genom att hänvisa till negativ bevisning, samt dra höga växlar på svaga samband, är oseriöst. De största vinsterna med att driva kommunala bolag är inte lägre skatt eller ett bättre näringslivsklimat utan snarare en långsiktigt hållbar leverans av samhällsnyttiga tjänster, eller samverkanseffektivitet när flera kommuner startar gemensamma kommunala bolag och kommunalförbund för att mer kostnadseffektivt erbjuda service till medborgarna, såsom alla de räddningstjänstförbund som finns runt om i landet.

Vi ser gärna att ägarstyrningen av kommunala bolag utvecklas och att det skapas bättre strukturer för de kommunala bolagens organisation, men då behöver frågan diskuteras sakligt och inte utifrån denna typ av förenklingar.