Innovation måste byggas in i våra organisationer om vi inte vill backa in i framtiden!
Vi behöver ändra mindset och släppa våra föreställningar om att innovation och vetenskapliga arbetssätt och verktyg är något för människor i vita rockar eller till för några få eldsjälar i våra organisationer. Det borde vid det här laget blivit uppenbart att hypoteser har en lika självklar plats i våra arbetsliv som i ett labb. Vi behöver alla bidra i innovationsarbetet och för det krävs goda förutsättningar, skriver Kristina Hane, strategisk utveckling på Sobona.
Om vi inte vill backa in i framtiden är det hög tid att vi söker kunskap om hur våra organisatoriska system för innovationsarbete ser ut i dag. Min bild är att det pågår massor med ”vardagsinnovation” som inte synliggörs vilket är olyckligt ur flera perspektiv. Man kan fråga sig om det beror på systemfel eller en icke ändamålsenlig styrning. Eller om det är fel frågor i uppföljningen som ställs.
För att lyckas lösa de utmaningar vi står inför behövs både en stark innovationskultur och en process för att generera och testa idéer och en förmåga att genomföra och skala upp framgångsrika innovationer. Innovationsmetodik kan vi använda för att förbättra produkter och tjänster, öka effektiviteten i våra verksamhetsprocesser, hantera teknisk förändring eller utveckla nya affärsmodeller för att nämna några exempel.
För att lyckas med innovationsarbetet behövs en systematik för det arbete som ska göras. Vi behöver bygga in innovation i våra organisationer och helst sluta arbeta med utveckling i projektform. Projekt har ofta definierade början och slut, vilket kan vara problematiskt för innovation eftersom det kan begränsa möjligheten till iterativ utvecklig och snabba förändringar baserade på nya insikter. Dessutom kan det vara svårt att bedöma vilken investering som krävs för att lyckas. Jag är högst medveten om rådande finansieringsmodeller där ansökningar knyts till definierade projekt. Låt inte det utgöra ett hinder för oss att tänka om.
När vi ska bygga in innovation i våra organisationer behöver vi förmodligen börja med att kartlägga nuläget och förstå hur verkligheten ser ut i vår organisation.
Hur tar vi tillvara på nya idéer och förslag från alla nivåer inom organisationen idag? Vilka är de största hindren för innovation inom vår organisation och hur kan vi övervinna dem? Vilka partnerskap eller samarbeten kan vi ingå för att förbättra vårt innovationssystem?
Förändringar sker mer eller mindre konstant, oavsett om de kommer inifrån eller utifrån. En del förändringar kan vi förutspå andra inte. Det vi vet är att med förändringar uppstår nya och/eller förändrade behov. För att möta dessa klarar vi oss i vissa fall med ständiga förbättringar och med mer traditionellt utvecklingsarbete. I andra fall behöver vi tänka om och tänka nytt och det är då vi vinner på att anamma de innovativa arbetssätten. Gör vi det kommer vi inte enbart spara tid och andra resurser. Vi försäkrar oss samtidigt om att förändringen kommer att generera ett värde.
För att ta tillvara den potential som finns behöver vi börja med att undanröja hinder och skapa förutsättningar. Ett exempel på hinder är den mer traditionella mål- och resultatstyrningen. Den ekonomiska styrmodellen gynnar inte innovation. I stället behöver vi arbeta med effekter och effektmål, och det måste finnas utrymme att testa och experimentera för att se vad som händer. Risken är annars stor att vi missar viktiga insikter på vägen, vilket kan bli än mer kostsamt.
”Double diamond-modellen” känner många av oss till. Det är en väletablerad och känd metod för att lösa problem och utveckla nya idéer. Den består i korthet av fyra faser: Upptäcka, Definiera, Utveckla och Leverera. Varje ”diamant” representerar en process att divergera för att utforska en fråga i bredden, och sedan konvergera för att fokusera på specifika lösningar.
Om organisationer slarvar sig igenom dessa faser kan det få flera negativa konsekvenser på såväl slutresultatet som dess effekter. En felaktig eller ofullständig förståelse för problemet kan till exempel leda till att vi fokuserar på fel saker i senare faser i modellen. Halvfärdiga lösningar som inte svarar mot de verkliga behoven är en annan konsekvens. Tänk på alla de investeringar vi gjort i olika tekniska lösningar och applikationer som varken löst problemet eller genererat det värde eller fått de effekter vi trodde. Ingen nämnd ingen glömd.
I slutänden kan vi ha lagt enorma mängder tid, pengar och andra resurser på att försöka lösa ett problem på ett ineffektivt sätt. Jag tror att vi är hyfsat duktiga på att både upptäcka och definiera problem/utmaningar. Men någonstans där går vi vilse och faller tillbaka i våra invanda arbetssätt. Vilket kanske är det mest logiska utifrån mål- och resultatstyrningen.
I stället skulle vi behöva göra fler prototyper och testa fler idéer, fast i liten skala. Det är så vi lär oss och kan fortsätta justera, förfina och arbeta iterativt vilket kräver fokus och operativ samordning kring de olika initiativen. Det som nu händer i praktiken är att vi alldeles för snabbt går in i lösningen och leveransen i projekt som inte är samordnade. Då kan vi förvisso visa på resultat i just det projektet, frågan är hur rätt det blev? Hade vi fått större effekt om fler initiativ koordinerats och något annat pausats?
Nu är hög tid att vi kraftsamlar och höjer innovationskompetensen på bred front. Om vi vill bedriva ett framgångsrikt innovationsarbete behöver fler förutsättningar komma på plats. Inte minst samverkan och ett modigt ledarskap där strategin i allt väsentligt handlar om lärande med ”behovsägaren” i fokus.
Tips på länkar:
Box3 - en videobaserad kunskapsplattform för innovation - Sobona Länk till annan webbplats.
Steg-för-steg | Innovationsguiden | SKR Länk till annan webbplats.a
Populärt just nu
De senaste nyheterna direkt i din inkorg
Få koll på det senaste från Sobona och våra medlemmar, de kommunala företagen. Genom att prenumerera på nyhetsrummet blir du notifierad via mejl så fort vi publicerar nyheter eller pressmeddelanden.
Prenumerera på nyheter och pressmeddelanden