Ledarskap är något vi gör tillsammans!

Allt fler vittnar om snabba omställningar, förändrade arbetssätt och nödvändigheten att vi behöver arbeta flexibelt och mer agilt. Inte minst för att klara de stora samhällsutmaningar vi står inför. Vad innebär detta för oss och våra verksamheter i praktiken? Jag menar att vi behöver säkerställa att ledning och styrning blir så ändamålsenlig som möjligt, givet det som ska göras.

Ledarskap torde vara den dimension inom området ledning som fått mest uppmärksamhet över tid. Så låt oss rikta blicken mot just ”ledarskap” och vidga våra perspektiv för en stund. Det är hög tid att vi tar oss ifrån det historiskt traditionella sättet att se på ledarskap. Så som att ledarskap handlar om individers och ledares personliga egenskaper. Ett sådant individuellt perspektiv har, åtminstone historiskt sett, fått ta alldeles för mycket plats, både inom forskningen och i praktiken.

Släpp tankarna om att ledarna är hjältar

Om vi på riktigt ska kraftsamla och rusta oss för framtidens utmaningar, behöver vi definitivt släppa tankarna och idéerna om ”ledarna som hjältar”. Och bilden av att det är chefer och ledare, det vill säga enskilda individer, som råder över ledarskapet och därmed över huruvida det blir framgångsrikt eller inte.

Ledarskap är ett fenomen och inte en egenskap. Ett fenomen som har att göra med processer av påverkan som sker i relationer mellan människor. Ledarskap är relationellt betingat och skapas i relationen. Så låt oss därför se på ledarskap och ledarskapsarbete som något vi gör.

Jag är nämligen övertygad att det finns mycket mer att göra om vi vill stärka ledarskapet och höja ledningskompetensen i våra organisationer. En förflyttning vi gemensamt kan göra är att rikta fokuset från chefers och ledares egenskaper, till att istället uppmärksamma de relationella aspekterna.

”It takes two to tango”

Ledarskap och ledningsaktiviteter är inte något som enbart den formellt utsedda chefen gör. Något förenklat uttryckt – ”it takes two to tango”. Det handlar om ett gemensamt ansvarstagande i varje relation och kontext.

Ledningsaktiviteter sker i samspel och i samverkan som vi människor konstruerar. Ett exempel för att illustrera detta är våra möten. Det är i dessa som vi på olika nivåer och i olika konstellationer och kontexter, uppmärksammar olika frågor, områden eller specifika händelser. Vi delar bilder, bringar klarhet och formar ledarskap – tillsammans. Och det är ju i förhållande till detta som man skapar handlingsutrymme och gör.

Kan vi anamma ett processperspektiv och vidga synen på vad ledarskap är, får vi samtidigt syn på vad det är som pågår. Vilket är nödvändigt på många sätt, inte minst när det kommer till hur våra verksamheter drivs framåt. Det vi kan få syn på är tillexempel våra samtal och dialoger, om vi i dessa ställer många frågor, om vi vågar be om hjälp när vi inte vet svaren eller känner oss tveksamma, om vi delar med oss av misstag till varandra, om alla ges möjlighet att uttrycka sin åsikt osv. Obekväma frågor kan vara livsviktiga, hur blir det om man inte vågar ställa dem med rädsla för att verka dum? Eller om vi mörkar misstag vilket kanske leder till att vi gör om samma misstag igen?

Vi behöver stärka ledarskapet tillsammans. Inte minst för att stå bättre rustade och kunna möta de utmaningar vi står inför. Min poäng är – lägger vi tid på de relationella aspekterna och utvecklar det vi får syn på, kommer det att ha betydelse för hur väl vi lyckas med vårt ledarskap!

Lästips: