På den här sidan kan du läsa mer om diskrimineringsgrunder och diskrimineringsformer enligt bl.a. Diskrimineringslagen.

Bevisbördan i diskrimineringstvister är delad. Med det menas att det först är den som anser sig blivit diskriminerad som ska styrka fakta som sammantaget ger anledning att anta diskriminering på grund av någon av de sju olika diskrimineringsgrunderna.

Ett av de områden inom vilket diskriminering är förbjudet är arbetslivet.

Diskrimineringslagen förbjuder repressalier. Karaktäristiskt för repressalier är att de har ett drag av bestraffningsåtgärder.

Krav på aktiva åtgärder finns i diskrimineringslagen och omfattar sikte på samtliga diskrimineringsgrunder i diskrimineringslagen. Det innebär att arbetsgivaren ska vidta åtgärder som ska förebygga diskriminering och främja likabehandling.

Tillsynsmyndighet är Diskrimineringsombudsmannen (DO), som ersatte de tidigare fyra ombudsmännen. Syftet med sammanslagningen var bland annat att en sammanslagen myndighet innebär större genomslagskraft, tyngd och auktoritet än en separat myndighet för varje diskrimineringsgrund.

I lagen finns en sanktion: diskrimineringsersättning som till skillnad från den tidigare skadeståndsskyldigheten är helt skild från skadeståndslagen. Detta medför att betydligt mer kännbara ersättningar ska kunna dömas ut vid överträdelser av lagen. Lagstiftarens tanke med denna nya ordning är också att hotet om en kännbar diskrimineringsersättning ska ha en avskräckande, preventiv effekt.

Krav på lönekartläggning återfinner du i diskrimineringslagen. Lönekartläggning ska genomföras varje år och syftar till att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män på en och samma arbetsplats.