Omplaceringsskyldighet vid arbetsbrist

En tillsvidareanställd arbetstagare får inte sägas upp på grund av arbetsbrist om det går att omplacera denne. Rätten till omplacering innebär inte att arbetstagaren har rätt till viss arbetsplats eller vissa arbetsuppgifter.

Dessutom förutsätts att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Omplaceringsskyldigheten omfattar arbetsgivarens hela verksamhet. Däremot gäller inte omplaceringsskyldigheten andra företag, även om de skulle ingå i samma koncern.

Arbetsgivaren måste göra en noggrann omplaceringsutredning och verkligen ta till vara föreliggande möjligheter att ordna en omplacering. Av denna ska lediga arbeten framgå och också möjligheterna att göra förändringar inom ramen för anställningen. Erbjudandet bör dessutom vara skriftligt och riktat till arbetstagaren personligen.

Arbetsgivare är endast skyldig att erbjuda ett omplaceringsalternativ, under förutsättning att det är skäligt (det vill säga att det ryms inom arbetstagarens kvalifikationer såsom tidigare utbildning och yrkeserfarenhet). Observera också att omplaceringsbehov kommer före företrädesrätten till återanställning och att omplaceringsskyldigheten omfattar endast ledigt arbete. Det föreligger ingen skyldighet att skapa en ny tjänst.